Vet inte vad det är som lockar, men jag vill bara sticka den. Garnet jag använder är mitt egna handmålade sockgarn och jag tror att det kommer att bli en perfekt kombination även om starten ser lite russlig ut. 
Räknar med att blockning kommer att göra susen.
Konfetti är en av hennes nyare modeller i garnet som innehåller 50% ull och 50% bomull.. 
Kitet har jag köpt hos Litet Nystan som till och med hade en uppstickad Konfetti så att jag kunde prova!
Nu är vi på väg, Asta till Göteborg och jag lite länge. 
Asta visade sig vara en mycket nyfiken liten katt så hon kikade fram både här och där. 
Hon luktade på våra blommor och tyckte att det mesta luktade gott. 
Att klättra i äppelträdet var roligt...
men tröttande:-)
Jag utökade/förlängde mönstret i livet så det blev en kofta istället. 
Tyckte inte att blev för mycket med blommor ovanför det stickade mönstret på kroppen (beroende på att jag förlängt det), så det blev inga blommor på ärmarna heller. 
Bara en bak i nacken. 
Att virka kräftmaskor är inte lätt och trots att jag nu virkat hur många som helst blir det ojämnt, men det får duga. Här verkar övning inte ge färdighet. 
De hemmagjorda mässingshakarna & hyskorna passar bra.
De har även fått lite färg på sig, 
inspirationsmaterial till färgningskursen på Stickstämman i sommar. 
Det är lika roligt att måla på färdigstickat material som att måla på garn, men mycket svårare...
Jag har lite svårt att tämja den hårda metalltråden och alla blir unika och får ett eget utseende, men jag har gjort dem själv:-). Några skall jag använda i folkdräktslivet och några i boleron (som blir en kofta).
Tove var där och tipsade om böcker och annat kattvirksinspirerande. 
Hon hade med sig ett helt gäng virkade vänner. 
Jag påbörjade min andra hjärtekatt. Denna gång virkar jag i ett helt nytt garn, Thomas Kvists Aneta. Det är bomull, fast det ser ut som ett tweedigt ullgarn . I like!
På broderikursen med Carina Olsson broderade jag hjärtan och nu är de äntligen helt klara. 
Lyckades inte komma på kur man syr på kavelfrans så det fick bli ryaknutar istället. De var lätta att göra, när jag väl kom på hur man gör. 
Broderiet reflekterar i mörkret:-)
Först sätter man i bakstycket och fäster det mot kanter och sömmar. 
Sedan är det dags att göra samma sak med framstyckena. 
Allt sys för hand med små stygn som skall synas, men bara lite. 
Hängslena har jag inte börjat med, men jag är i alla fall igång. Det läckra fodertyget köpte jag i Japan, känns kul att använde det just i detta sammanhang.
Känns nästan som om jag häller färg på den, vilken skillnad det blir!
Har tillbringat ett härligt ulligt dygn tillsammans med 6 likasinnade. 
Vi fyllde hela vandrarhemmet på Dalarö med broderier, stickningar och virkningar. 
Mycket inspiration och trevliga samtal. 
Ser fram emot att det blir fler gånger:-)
Det är när man har det såhär bra som man har det som bäst!
Lite fantasilöst blev det en kudde, broderade inredningsdetaljer är inte riktigt min grej, men jag tror att huvidsaken var att vi skulle göra en presentation.
Kunde inte behärska mig, 
så det blev en variant till.
Mitt val föll till slut på Anundsjösömmen. 
Gillar den lite spretiga och slarviga stilen, att text är en del som ingår i själva broderiet och historien, att det finns en människa, Brita-Kajsa Karlsdotter, bakom.
Beskrivningen är min Daga som går att köpa på Ravelry. Mycket lättare att sticka än man tror då den stickas från spetsen och uppåt (vilket gör att man hinner lära sej spetsmönstret innan maskorna blir många).
Min ärmkupa blev dock för liten istället för för stor, trots att jag i andra försöket gjorde den mittemellan av vad Eva gjort och beskrivningen (försök ett hade garanterat blivit för litet). 
Som tur var klippte jag endast den ena ärmsteeken och kunde repa upp den andra ärmkupan och sticka en ny och större (som jag tror blir bra). Lärdomen är att, ser det inte bra ut innan man klipper är det inte bra (låter enkelt, men verkligheten är ju inte så enkel). 
Den första var det bara, efter ett djupt andetag, att klippa bort (kunde inte komma på någon bättre lösning). Kastade SNABBT bort den avklippta ärmkupan....
Beskrivningen finns i senaste numret av The Icelandic Knitter. 
Toppen är inspirerad av Isländska laufaviðarvettlingar, har sökt mer information om dessa isländska vantar men ännu ej hittat särskilt mycket, är det någon som vet?
Har konfererat med EvaL8 och kommit fram till att det funkar bättre att sy på maskin än att virka då de stekar jag gjort är smala. Sedan kommer saxen att få arbeta. Att klippa i det jag stickat är något jag aldrig kommer att bli riktigt bekväm med, det är något som är säkert.
Kanske blir det på