Sticka tröja uppifrån och ner

Jag gillar verkligen att sticka mina plagg från halsen och neråt. Tycker att det är bra att man gör det svåraste och viktigaste (det som syns mest) först och att det sedan är lätt att prova, justera och vid behov modifiera kroppen och ärmarna. Att monteringen blir minimal är ju inte heller något minus.

Lördagen den 22 mars håller jag workshop på Garngalleriet i hur jag gör raglantröjor uppifrån och ner utifrån egna mått. Vi kommer att göra en beskrivning till en baströja efter egna mått och önskat garn. Det blir en del räknande och mycket mätande på den egna kroppen eller medhavt plagg. Vi kommer även att diskutera hur man gör för att förändra sin baströja (alla tröjor och koftor på bilden är gjorda med utgångspunkt från mallen). När dagen är slut har du hunnit lägga upp och börja sticka lite på din egen tröja. Kontakta Garngalleriet för mer information och anmälan. Observera att antalet platser är begränsat.

Vi blir fler & fler

som besöker Ekens garns stickcafé (Michael håller räkningen).

Jag hade en urtrevlig kväll och fick stort virksug, en av deltagarna virkade en tröja i mormorsrutor... vem blir inte inspirerad av det?

Hittade dessutom äntligen bobbiner (mina gamla ligger på bästa stället) till Ortrud, nu blir vantarna ännu roligare att sticka.

Utan tummar

Moroten för att sticka tummar är att sedan får jag påbörja ett par OREinspirerade vantar.

Att hela vanten är full av trådar att fästa försöker jag glömma.....

Dominomaskorna nålbinder

Att lära sig nålbinda är nästan lika svårt som att lära ut tekniken.

Det känns verkligen som om man har tummen mitt i handen.

Att den "enklaste" och första tekniken kan vara så klurig.

Man kan nålbinda vad som helst, dessa fantastiska mamelucker har en kvinna som brukar vara med på ett vikingaskepp sömmat, de är helt underbara!

Bården ser nästan broderad ut

Fast den ser broderad ut är bården som går upp över vanten faktiskt stickad.

Jag har gjort det flerfärgade bellismönstret i lodräta ränder istället för som heltäckande mönster och jag har använt en tråd för varje mönsterrad.

För att det inte skall bli allt för trassligt har jag tagit av några meter garn och gjort en liten garnrosett av varje färg.

Även tummen fick en blombård.

Mudden på vanten är fodrad i mjukaste alpacka, Tynn alpakka från Du store alpakka, det är ju vid handleden man behöver den extra värmen. Resten av vanten är gjord i Rauma finull.
Beskrivningen finns här.

Dags att sticka klart vante nummer 2.

Det går framåt

Ärmarna är färdigstickade och alla trådarna är fästa (det senare gick ganska bra i goda vänners lag på ett stickcafé).

Nu gruvar jag mej för att sy i dragkedjan.

Samma men ändå olika....

Fårbondens vantar

Höst och vår får vi vara med när fåren klipps på Warleda gård.

Hasse, som klipper arbetar hårt och snabbt, det syns till och med på en stillbild.

Jag brukar hjälpa till att sopa ihop ullen, som man använder till att isolera stallet med (när inte jag plockar med mej lite för att spinna). Igår var inte min rygg villig att sopa så mannen ställde snällt upp istället.

Fåren är inte lätta att fotografera, antingen "fryser" de och bara stirrar på kameran eller så springer de och gömmer sej bakom varandra.

Då skinnvantarna jag sydde till fårbonden tyvärr blev för små, gör jag nu ett försök att sticka honom ett par vantar i garn spunnet av ull från hans egna får. Fast jag stickat efter måtten på den största herrvantbeskrivningen jag hittat är vanten ändå för smal (fårbonden är en välvuxen man vars händer inte blivit mindre av det tunga arbetet med gård och får), jag får öka lite till. Nu hoppas jag att jag lyckas få ihop ett passande par till nästa gång vi ses.

Som ett sprakande fyrverkeri

Visst går det att sticka det flerfärgade bellismönstret runt, men det är lite svårare än fram och tillbaka då man, för att slippa en tydlig skarv i mönstret, var tredje varv måste flytta varvets start/slut. Detta är inget problem att göra denna förflyttning när man stickar på rundsticka, som jag gjorde när jag stickade halskragen Fyrverkeri, stickar man däremot på strumpstickor blir det värre, då måste man även göra flytten vid varje stickskarv dessa varv (då tyckte i alla fall jag att det blev för pilligt...just nu i alla fall).

Fyrverkeri ar stickad i supermjuka Du store alpackas tynn alpakka som bottenfärg och självrandande Lang Mille Colori baby tillsammans med Kid Silk som mönsterfärg. Jag blandar de båda garnerna för att "jämna ut" färgen på det självrandande garnet och för att det ger ett fantastiskt mjukt och fint material.

När jag hade stickat färdigt tyckte jag att det vackra blommönstret i alla färgerna såg ut som ett sprakande fyrverkeri, därav namnet.

För att ge halskragen dess form har jag istället för att förändra maskantalet bytt stickor. Ett praktiskt sätt när man stickar ett mönster där det är svårt att öka och minska utan att det syns.
Beskrivningen hittar du här:

Att få matcha halskragen med muddarna Cintia blev inte dottern ledsen av:-).

Vackra Nelly

har en mudd i flerfärgat bellismönster.

Jag valde att sticka mudden fram och tillbaka då mönstret är lite pilligt att sticka runt, i alla fall om det är strumpstickor som gäller.

Mudden har jag sytt ihop och sedan fäst dit ett par knappar som dekoration. Själva vanten är stickad runt på strumpstickor på vanligt sätt.

Garnerna jag stickat i är det självrandande Lang Mille Colori baby och det supermjuka sockgarnet med cashmere i som heter Cash. En riktig finvante! Beskrivningen finns i min Ravelryshop:

Bellismönster i flerfärg

Jag brukar ju alltid försöka leta reda på någon rolig teknik att visa på syfestivalen. Till denna gång hittade jag en bild på ett mönster som såg ut som små blommor på en enfärgad botten. Texten som beskrev hur man gör förstod jag inte (troligen översatt till engelska med hjälp av google-translate eller liknande). Mitt sätt att få fram ett liknande mönster blev att kombinera den gamla favoriten  bellismönster (daisystitch/starstitch) med lyfta maskor. På syfestivalen mötte jag en kvinna som berättade att hennes mormor hade stickat vantar till henne när hon var barn i en teknik som såg ut såhär, de vantarna hade jag gärna velat se!

Jag har stickat flera modeller i tekniken, som jag kallar flerfärgat bellismönster, lättast är muddarna Cintia som stickas från som en fyrkantig lapp som sedan sys ihop.

Uppläggningskanten vågar sig fint alldeles av sig själv, det ser nästan ut som en gräddkant när jag som här har gjort den i vitt.

Dessa muddar är stickade i Du store alpakkas Babysilk/Brännvalls babyalpacka, färgerna ger mej associationer om vår och vitsippor.

Även ett melerat och ett enfärgat sockgarn fungerar ypperligt.

När man använder ett melerat garn känns det nästan som om varje blomma får en egen färg.
Vill du sticka Cintia hittar du beskrivningen här:

Jag är så glad!

Har tillbringat några härliga dagar på Syfestivalen. Har stickat och pratat stickning i dagarna 3 i Garngalleriets monter och mött så många trevliga stickare, så himla härligt! Kameran var med, men dagarna var så intensiva att den inte kom fram, vet att det var flera som fotograferade och är det någon som har lust att dela med sej av någon bild på mej eller mina alster skulle jag bli jätteglad!

Helgens höjdpunkt var Stickas! årsmöte där jag fick 2013 års nomineringsstipendium.

Jag blev så glad, känner mej så stolt och hedrad och tackar Sticka! så mycket, speciellt då Liisa som nominerade mej. Här är Liisas motivering (som gör mej varm i hela kroppen):
"Maria har länge varit engagerad i Sticka! och sa upp sig från sitt lönearbete för att kunna ägna sig på heltid åt stickning. Efter att ha sålt sin garnbutik (MariasGarn, numera Litet nystan) ägnar hon sig numera åt att designa och ha kurser och workshoppar för att sprida olika sticktekniker. Maria är kunnig och hennes workshoppar är alltid inspirerande, pedagogiska och väl förberedda. Jag tycker att Maria ska få stipendiet som en uppmuntran och kanske ett bidrag till att gå en kurs för att hon ska kunna lära sig ytterligare någon teknik eller liknande. Det skulle vara väl investerade pengar då många andra framöver kommer att kunna få nytta av vad hon lär sig."
Detta kommer jag att leva länge på, får ny energi av detta kvitto på att det jag gör uppskattas.
Sticka!s andra stipendium hade Gudrun sökt för att rekonstruera en krokad väst som finns i Nordiska museets samlingar (hittade inte den i digitalt museum, däremot denna hjärtvärmare som man kanske kan hoppas på att hon tar sig an som nästa projekt). Grattis Gudrun!

Lite godis hade jag givetvis med mej hem, några av Tant koftas knappar, några böcker och ett helt gäng härvor av de garner från Cascade som Garngalleriet precis tagit in, ser mycket fram emot att testa (och klappa) dessa.

Storleken spelar roll!

Avigmaskans gemenskaphetsprojekt under våren är de urgulliga vantarna "Fox in the snow mittens".

Utan att läsa beskrivningen började jag sticka på 2,5 mm precis som vanligt. Det skulle jag inte gjort, det blev alldeles för litet. Har börjat om på 2,75 mm (precis som det stod i beskrivningen) och nu blir det jättebra. När jag måste börja om repar jag oftast inte upp direkt utan börjar verkligen om, det är bra att kunna jämföra med annat än minnet.

Dags för vårens syfestival!

Jag förbereder mej för fullt och kreativt? kaos råder.

Denna gång kommer jag att hålla till i Garngalleriets monter (B10:28) och sticka Bellismönster i flerfärg. Kom förbi och titta & säg hej!

Följer pilen på egen hand

Gillar ju starten på Follow your arrow så jag har behållit den och inspirerar vidare på egen hand.

Får se vart det leder, just nu är det ett RIKTIGT mysterium:-). Kan mycket väl tänka mej att göra en sjal efter mönstret vid ett senare tillfälle, men då med en annan färgkombo, kanske enfärgat. Flera av de färdiga sjalarna är riktigt snygga.

Prova på att sticka Krokodilfjäll!

Tisdagen den 25 februari stickar vi krokodilfjäll på Huskroken!

Vill du vara med kontaktar du Kicki via mail (kicki @ huskroken.se). Välkommen!

Knökfullt

var det på gårdagens Stickcafé på Kristinehovs malmgård.

Trevligt sällskap och gott fika gjorde att de "nästan" fick sjasa ut oss (fast det gjorde de väldigt artigt).

Mest bejublat blev detta tvillingpar i tröjor:-).

Bara en ruta till...

Detta måste vara perfekta OS-stickningen.

Repetitivt men ändå tillräckligt omväxlande....

Jag följer inte pilen

Sorry Ysolda, men jag tycker inte att ledtråd tre och fyra matchar min start.

Så jag repar upp.

Ibland behövs det inte så mycket

Provade att sticka fiskbensmönstret randigt istället för enfärgat.

Vilken skillnad det blev! Är du sugen på att testa tekniken så håller jag kurs på SV Stockholm nästa vecka.

Jag är inte på Hawaii,

men det är en av mina stickkompisar just nu. Jag måste säga att jag är riktigt avundsjuk för där är fantastiskt och här kunde man ju hoppats något mer av vädret. Varje gång jag använde mina tvåändsstickade vantar Ahi minns jag i alla fall vår resa dit och alldeles extra när jag stickade på bio och tjejerna fotograferade:-).

Beskrivningen har funnits på svenska länge men nu även på engelska!