Kärlek vid första ögonkastet

blev det när jag såg västen Harnesk i Garngalleriets monter och jag lånade den HELA syfestivalen. Modellen är ny så den finns inte i deras webshop än, men det går säkert bra att maila.

Givetvis vill jag ha en egen så redan på fredagskvällen nystades det garn och stickandet påbörjades. Stickfastheten stämde exakt med beskrivningen (fast det är ju lite svårt att mäta rib) men inte alls med det uppstickade plagget (och det passade ju perfekt).

Tunnare stickor och nytt försök, men fortfarande för stort.

Tredje gången gillt fick det vara bra, har inte längre plagget att jämföra med så nu går jag på känn.

Stickningen är inte speciellt spännande, men jag längtar SÅ efter den färdiga västen.

Vad är Fårfest i Kil?

Var det många som frågade när jag berättade att jag skulle dit. Då visste jag inte riktigt, men det gör jag nu.

Fårfesten är tre dygn helt i fårens och ullen tecken helt anordnad av frivilliga krafter i Kil (som ligger i Värmland, ganska nära Karlstad).

TACK ALLA SOM ANORDNADE!

Det fanns massor av utställare som sålde fårrelaterade produkter, både högt och lågt. Allt från fibrer till färdiga produkter (även ätbart). Att slita sej från dessa vantar var tex inte lätt.

Båvens produkter lockade absolut tex finfint Z-tvinnat garn till tvåändsstickning. Mattorna är fantastiska, ett suveränt sätt att använda den grova ullen som annars kastas.

Här tillbringade vi en hel del tid.....

Lite smågodis.

Tant Kofta hade så fullt upp att bästa sättet var att krypa bakom disken...jag lyckades inte ta beslut om färg på garnet utan shoppade illrosa pärlor istället.

Enda sättet att få vila fötterna? Att shoppa strumpor och hävda att de måste provas.

Många intressanta föredrag var det, bla pratade Täpp Lars om sitt liv och skinnsömnad.

AnnKristin presenterade sitt projekt från lamm till tröja.

Kurser fanns det i massor, hoppade över kursen i fåravel och gick istället på kurs med Täpp Lars och presterade ett mobilfodral att hänga om halsen.

Det var inte helt lätt att sy på maskin i skinnet, men det gav verkligen mersmak.

På en annan kurs tryckte vi på skinn,

här fick mobilfodralet fick ett passande hjärta.

Många "prova-på-aktiviteter" fanns det, bla kunde man tälja med Christinas gamla kompis.

Utställningar med bland annat skinnrockar

och broderier.

Mycket inspiration och minnen har jag med mej hem, samt lite pärlor, garn och sådant jag gjort själv.

Det enda som saknades var mer levande får än dessa. Hann givetvis varken se allt eller prova allt, det blir absolut fler gånger!

Sticka tröja uppifrån och ner

Jag gillar verkligen att sticka mina plagg från halsen och neråt. Tycker att det är bra att man gör det svåraste och viktigaste (det som syns mest) först och att det sedan är lätt att prova, justera och vid behov modifiera kroppen och ärmarna. Att monteringen blir minimal är ju inte heller något minus.

Lördagen den 22 mars håller jag workshop på Garngalleriet i hur jag gör raglantröjor uppifrån och ner utifrån egna mått. Vi kommer att göra en beskrivning till en baströja efter egna mått och önskat garn. Det blir en del räknande och mycket mätande på den egna kroppen eller medhavt plagg. Vi kommer även att diskutera hur man gör för att förändra sin baströja (alla tröjor och koftor på bilden är gjorda med utgångspunkt från mallen). När dagen är slut har du hunnit lägga upp och börja sticka lite på din egen tröja. Kontakta Garngalleriet för mer information och anmälan. Observera att antalet platser är begränsat.

Vi blir fler & fler

som besöker Ekens garns stickcafé (Michael håller räkningen).

Jag hade en urtrevlig kväll och fick stort virksug, en av deltagarna virkade en tröja i mormorsrutor... vem blir inte inspirerad av det?

Hittade dessutom äntligen bobbiner (mina gamla ligger på bästa stället) till Ortrud, nu blir vantarna ännu roligare att sticka.

Utan tummar

Moroten för att sticka tummar är att sedan får jag påbörja ett par OREinspirerade vantar.

Att hela vanten är full av trådar att fästa försöker jag glömma.....

Dominomaskorna nålbinder

Att lära sig nålbinda är nästan lika svårt som att lära ut tekniken.

Det känns verkligen som om man har tummen mitt i handen.

Att den "enklaste" och första tekniken kan vara så klurig.

Man kan nålbinda vad som helst, dessa fantastiska mamelucker har en kvinna som brukar vara med på ett vikingaskepp sömmat, de är helt underbara!

Bården ser nästan broderad ut

Fast den ser broderad ut är bården som går upp över vanten faktiskt stickad.

Jag har gjort det flerfärgade bellismönstret i lodräta ränder istället för som heltäckande mönster och jag har använt en tråd för varje mönsterrad.

För att det inte skall bli allt för trassligt har jag tagit av några meter garn och gjort en liten garnrosett av varje färg.

Även tummen fick en blombård.

Mudden på vanten är fodrad i mjukaste alpacka, Tynn alpakka från Du store alpakka, det är ju vid handleden man behöver den extra värmen. Resten av vanten är gjord i Rauma finull.
Beskrivningen finns här.

Dags att sticka klart vante nummer 2.

Det går framåt

Ärmarna är färdigstickade och alla trådarna är fästa (det senare gick ganska bra i goda vänners lag på ett stickcafé).

Nu gruvar jag mej för att sy i dragkedjan.

Samma men ändå olika....

Fårbondens vantar

Höst och vår får vi vara med när fåren klipps på Warleda gård.

Hasse, som klipper arbetar hårt och snabbt, det syns till och med på en stillbild.

Jag brukar hjälpa till att sopa ihop ullen, som man använder till att isolera stallet med (när inte jag plockar med mej lite för att spinna). Igår var inte min rygg villig att sopa så mannen ställde snällt upp istället.

Fåren är inte lätta att fotografera, antingen "fryser" de och bara stirrar på kameran eller så springer de och gömmer sej bakom varandra.

Då skinnvantarna jag sydde till fårbonden tyvärr blev för små, gör jag nu ett försök att sticka honom ett par vantar i garn spunnet av ull från hans egna får. Fast jag stickat efter måtten på den största herrvantbeskrivningen jag hittat är vanten ändå för smal (fårbonden är en välvuxen man vars händer inte blivit mindre av det tunga arbetet med gård och får), jag får öka lite till. Nu hoppas jag att jag lyckas få ihop ett passande par till nästa gång vi ses.

Som ett sprakande fyrverkeri

Visst går det att sticka det flerfärgade bellismönstret runt, men det är lite svårare än fram och tillbaka då man, för att slippa en tydlig skarv i mönstret, var tredje varv måste flytta varvets start/slut. Detta är inget problem att göra denna förflyttning när man stickar på rundsticka, som jag gjorde när jag stickade halskragen Fyrverkeri, stickar man däremot på strumpstickor blir det värre, då måste man även göra flytten vid varje stickskarv dessa varv (då tyckte i alla fall jag att det blev för pilligt...just nu i alla fall).

Fyrverkeri ar stickad i supermjuka Du store alpackas tynn alpakka som bottenfärg och självrandande Lang Mille Colori baby tillsammans med Kid Silk som mönsterfärg. Jag blandar de båda garnerna för att "jämna ut" färgen på det självrandande garnet och för att det ger ett fantastiskt mjukt och fint material.

När jag hade stickat färdigt tyckte jag att det vackra blommönstret i alla färgerna såg ut som ett sprakande fyrverkeri, därav namnet.

För att ge halskragen dess form har jag istället för att förändra maskantalet bytt stickor. Ett praktiskt sätt när man stickar ett mönster där det är svårt att öka och minska utan att det syns.
Beskrivningen hittar du här:

Att få matcha halskragen med muddarna Cintia blev inte dottern ledsen av:-).

Vackra Nelly

har en mudd i flerfärgat bellismönster.

Jag valde att sticka mudden fram och tillbaka då mönstret är lite pilligt att sticka runt, i alla fall om det är strumpstickor som gäller.

Mudden har jag sytt ihop och sedan fäst dit ett par knappar som dekoration. Själva vanten är stickad runt på strumpstickor på vanligt sätt.

Garnerna jag stickat i är det självrandande Lang Mille Colori baby och det supermjuka sockgarnet med cashmere i som heter Cash. En riktig finvante! Beskrivningen finns i min Ravelryshop: