Träskobalett

Istället för att sticka en skir spetskant med fina små hål blev det en kant med större hål inspirerade av Swiss Cheese scarf på den rosarandiga sjalen. Såhär såg den ut oblockad.

Ungefär som att dansa balett med träskor, eller kanske moonboots med tanke på vädret.

Resultatet blev faktiskt bättre än jag förväntat mej och jag hoppas att den som skall få sjalen i nyår uppskattar den.

Det var inte lätt att fotografera i dagens väder trots att ljuset var bra.

Innan snön

Sockstickning är den perfekta pendeltågsstickningen. Vad annat kan man ens hinna börja sticka på när resan endast tar 7 minuter:-D, det gäller dessutom att det är ett enkelt mönster.

Hann plåta dessa i helgen innan snön kom...nu ser granen helt annorlunda ut. Tyngd av över en decimeter snö - vackert!

Turgubbe

Hade bara hunnit börja provvirka snöstjärnor och blommor för att dekorera mina virkade vantar med

när mannen hittade vantarna och tyckte att de skulle passa perfekt till hans nya gröna jacka...och visst gör de det.

Så vantarna är hans och det blir inga virkade dekorationer.

Discostickande händer

Lisa har önskat sig stickande händer. Bättre stickande discohänder än Sillens kan jag inte prestera, så det får bli discostickande händer istället.

Yngsta dottern har hjälpt till att dokumentera när jag stickar sista maskorna på mina discomuddar.

Muddarna är faktiskt färdigstickade och sammanfogande dessutom är alla miljoner trådar fästade. Kanske inte så bra att dansa disco i men klart inspirerade av discomiljön.

Jag hinner nog inte med några fler utmaningsprojekt i SYTYCK utan nöjer mig med två av fyra. Jag tycker att det har varit kul att utmanas att jobba med material jag inte brukar använda för att sedan inspireras av discomiljön på mitt sätt. Dottern är otroligt nöjd med discosjalen och använder den varje dag...även hon gillar Lisas initiativ:-) Tack Lisa!

Färdigvirkad halsduk

Tack vare, eller på grund av, den onda axeln har halsduken i shellstitch lyckats bli färdigvirkad. Lång, randig och färgglad.

Tackar än en gång den okända bloggläsaren för extragarnet som gjorde halsduken lagom lång och Gina för beskrivningen. Mina 150 gram garn räckte till c:a 160 cm halsduk.

Axeln är bättre, så jag stickar lite, men jag tar det försiktigt och försöker känna efter...

Tid för gryning

Den har legat klar och blockad ett tag men det har inte funnits möjlighet att fotografera gryningssjalen, gryning och skymning har på något vis lyckats sammanfalla hela november.

I söndags var det ett par minuter ljus (nästan solljus) innan dimman kom och då rusade dottern och undertecknad ut med kamera i ena handen och sjal i den andra.
Har stickat utan beskrivning, men sjalen är nog ganska lik originalet förutom storleken plus att jag lagt till en enkel hålkant ytterst, som dekor och för att lättare kunna blocka med raka kanter.

Varmt om halsen

Förra säsongens halstub stickade jag i tunn mohair. Säsongens har jag stickat i halvgrov ekologisk alpacka från Viking (upplägg och avmaskning i rester härifrån).

Ser inte mycket ut nystickad, men blir jämnare och vackrare efter tvätt och varm och go på. 100 maskor på stickor 7, resår i 200 gram garn:-).

Första paret ut

Äntligen ett helt par färdigstickat av de sockor med bohusinspirerade muddar jag påbörjade i augusti.

Nu ligger det "bara" fyra sockstickningar i stickkorgen (bland alla andra pågående projekt).

Varm om öronen

Lagom till gårdagens första vinteranfall blev Felicity klar. Ser nästan ut som en lökkupol och passar bättre på dottern än på mej (men hon är intresserad). Jag höll mej i alla fall varm om mina öron:-).

Garnet jag har använt är en blandning av Naturgarns grova alpacka, Drops Classic Alpacka och Drops Alpacka (dubbel).

Indansning pågår

Discosjalen är färdigstickad och dottern har raskt greppat den för indansning.

Att sticka med stora stickor i blanka garner och glittetråd är inte min passion (just nu), den stora behållningen av projektet är dotterns glädje över sjalen. Jag vet att den kommer tas om hand väl. Själv ger jag mej raskt i kast med provstickning av ett nytt discoprojekt... i egen tolkning av discostickning.

Virkade muddar

Muddar är ett perfekt projekt för att testa ett nytt garn, en ny teknik eller färg.

Dessa muddar är virkade i Vikings alpacka, en härligt mjuk och ganska grov alpacka som vi nyligen fått in i butiken. Mönstret tittade jag på Redheart.

I neon

dansar jag inte än. Det är Färgkrafts garn som heter Röd Neon och som självt fixar det vackra mönstret på min mosstickade tunika som äntligen är klar!

Lika klar är beskrivningen *klappar mej själv på axeln* för att jag är så duktig:-).

Mörkerfotografering

Nu har årstiden kommit då det sällan (hemma hos oss i alla fall) är två personer hemma samtligt när det är ljust ute. Vi försökte fotografera min färdiga norrskensväst i skymningen med detta resultat (min kamera behöver uppdateras).

Fast vid närmare eftertanke blev mönstret ännu mer norrskenslikt i blixtbelysning. Skall ändå försöka få ihop en dagsljusfotografering så att det går att se hur fint melerat det mörkblå är.

Klar!

Den virkade koftan är tvättad och har fått knappar.

Bättre än såhär kan jag nog inte konstruera virkade plagg. Detta kommer säkerligen att bli ett älsklingsplagg i höst, särskilt med tanke på färgställningen - höstigare än så kan det väl inte bli. Klättrar jag upp i lönnen hemma om ett par veckor kommer ingen att se mig:-)

Passar

Nystickad och otvättad ser Kitty väldigt "tarmig" ut, men efter tvätt faller alpstickningen ut så fint och modellen ser helt normal ut.

Tack vara att jag provat löpande passar tröjan som tänkt. Den ser mycket varmare och tjockare ut än den verkligen är men då den är stickad i entrådig ull blir den lätt (230g), fin och lagom varm.

Naturligt vacker

Sagrantino var vacker oblockad, men ännu vackrare blockad.

Det var lite pilligt att spänna upp sjalen för att få hexagonerna bra. Jag har inte blockat särskilt hårt, mer med syfte att släta ut.

Det gick år exakt 3 nystan SilkGarden sock och jag har använt stickor 4½. Här hittar man den engelska versionen av beskrivningen.

Jag längtar till hösten...

Nja, egentligen längtar jag inte till hösten, men ändå...för det måste bli lite svalare innan jag kan använda min väst i Létt-Lopi.

Jag är mycket nöjd med modellen, den känns väldigt användbar och kan tänka mig att göra fler. Troligen väljer jag ett lite mjukare garn (Létt-Lopin märks när man har den på sej om man säger så), funderar på Heavens hand i kombination med SilkGarden. Får se vad det kan mynna ut i under hösten.

Ränder som aldrig går ur

Ännu ett par färdiga sockor, gillar att sockorna blir samma men ändå helt olika.

Äntligen är de klara!

Ibland får jag frågan om hur lång tid det tar att sticka en sak. Jag blir alltid svaret skyldig då jag tycker att det är ointressant, men ibland kan jag inte låta bli att kolla i min blog där informationen faktiskt finns. Det har tagit mig FYRA! månader att sticka detta par sockor! Fast jag vill lova att de är välstickade, jag är säker på att varje maska stickats minst tre gånger.

I morgon flyger de över Atlanten med äldsta dottern som skall tillbringa sina närmaste år här.

Lösningen på skaftet blev förresten att stegvis öka stickstorleken. Från 2,5 över 2,75, 3,0 och 3,25 till 3,5. Nu går sockan att dra över hälen och nu skaften sitter som smäck. Mönstret heter Nutkin och det var marsmönster i Stickameras sockklubb.

Klar en gång till

Visst är det ofattbart att det tar nästan tre! månader att kräftvirka kanter kring hals- och ärmhål på en tunika när det tar knappt två veckor att sticka den.

Borde ha gjort kanterna direkt, det hade varit lättare då eftersom ärmhålen hunnit bli lite uttänjda nu. Dessutom var jag nog mer sugen på att bli klar. Nu är det i alla fall äntligen gjort och jag kan använda tunikanigen.