Härlig stämning och full fart var det på dagen stickcafé. 
Det var fullt till sista sittplatsen och det enda tråkiga var att det inte fanns fler stolar.
Jag såg många spännande och inspirerande projekt, bordet var fullt...och en härlig bok om norska tröjor hann jag bläddra i. Kolla vilka stickmuskler vissa fått;-) Äldsta dottern är bästa hjälpen!
Kanske kan man fundera på ringar längst ner på ärmarna också, som morot....
Nu ligger stickningen och väntar på beslut. Skall jag acceptera assymetrin eller skall jag repa upp och göra om. Det finns ju ett alternativ till och det är att göra ett helt annat mönster...
Jag har vänt på det hela och stickar uppifrån för att se om min idé med högre krage och självrandande garn funkar. Tycker att det är så spännande att se hur ränderna artar sig att jag har svårt att lägga stickningen ifrån mej. 
Bilden finns i senaste numret av Tara (nr 15) och är resutatet av en fotografering i samband med ett av butikens stickcaféer.
Mitt största utbyte av mässan var, förutom alla kramar och stickprat, var Gunnels workshop i nålbinding. 
Resultatet ser inte så mycket ut för värden men jag hade mycket trevligt och fick av en annan deltagare tipset om denna video. Fler länkar om nålbindning har Ulltopia samlat här. En dag skall jag bara kunna denna ädla teknik!
Halsduken är på väg över stora havet i väster till pojkvännen som också valt färgerna (mörkbrunt & turkos).
Har stickat den på stickor 7 mm istället för 5½ mm som banderollen föreskriver och var lite orolig för att den skulle kännas sladdrig, men inte. Koftan känns lätt och bra. Kanten som rullade sig trots två räta varv ligger nu slätt och fint efter tvätt.
Snygg knapp blev pricken över i.
På Dominomaskans stickträffar råder ett härligt lugn. Beror säkert på att vi inte är så många men även på den härliga miljön som Lerkrogen erbjuder, man kan inte tro att den bara ligger ett par meter från pendeltågsstationen.
Gårdagskvällen bjöd på mycket prat, gott fika, trevligt sällskap och lite stickning förstås.
Nästa gång (2/12) skall ett gemensamt dominoinspirerat stickprojekt startas. Får inte glömma garn i blått lagom för stickor 3, och givetvis stickor.
Ägnande en kväll åt att virka med kära vännen Anna. Vi virkade utan ordning och struktur och det var otroligt befriande att inte räkna en enda maska. Jag vill lova att Annas projekt inte liknar mitt det minsta, varken vad det gäller färg eller form.
Jag blev så i gasen att jag missade att virka in trådarna, så det blir att fästa efteråt. Detta kommer att bli något, men än är det inte lätt att gissa vad;-) Kvällen var så inspirerande att det resulterade i en workshop som Anna kommer att hålla i butiken.
Denna sjal var betydligt mer lättblockad än festivalsjalen då det gick att använda "blocknings-wire".
Här är skillnaden inte LIKA stor före och efter blockning, men jag tycker absolut att det klart är värt "besväret".
Sjalen är några rapporter större än beskrivningen, jag stickade så långt ett nystan Kureyon sock räckte och använde stickor 5mm (KnitPicks förstås).
Detta är min färdigstickade festivalsjal oblockad,
och såhär ser den ut när den blockas. man kan se en "viss" skillnad, eller hur?
Denna sjal var betydligt mer tidsödande att blocka då varje luftmaskbåge krävde en knappnål för att det skulle bli riktigt snyggt och varje knappnål flyttas ju både 2 och tre gånger... Genvägen med "blockningsvire" blev inte lika snyggt (tycker jag).
tillsammans med äldsta dottern, 
boken Creepy cute crochet, 
lite ullgarn och virknålar.
1-trådigt ullgarn 
Mohair, både ruggad och bouclé.