Trasan är nu blockad och man kan inte tro att det är samma sjal.
Jag är ju egentligen inte förvånad,
det är lika fascinerande varje gång...att se spetsmönstret blomma ut. På något sätt är det ännu roligare när man färgat garnet själv, speciellt i detta fall då garn och mönster verkligen funkar bra ihop. Drömmen är att spinna ett tunt garn och sedan sticka en spetssjal av det (öva, öva, öva).
Det är varken roligt eller bekvämt att krypa runt på golvet och flytta nålar (även om blockningswires hjälper en hel del) men det är verkligen värt varenda minut.
