Det visade sig att anteckningarna jag gjort om framfarten på vantarna var sparsamma 3! rader, inte slösa på bläcket här inte.
Tillsammans med dessa fantastiskt (ha) hjälpsamma rader låg även beskrivningen till mina
döskallevantar, och det verkar som om jag till viss del använt mej av den.
Det blev en mindre kul mängd trådar att fästa.
Jag kände mig otroligt nöjd när jag var klar.
Det var tur att jag påbörjat båda vantarna, för annars hade de inte varit klara än, knappt två år efter starten.
Nu är de klara och matchar perfekt alla höstfärger.
