Är trött men lycklig, åter hemma från årets nordiska sticksymposium som hölls på Färöarna.
Färöarna är så vackert att man inte kan tro det.
Vi hade den mest vidunderliga utsikt från vårt rum på vandrarhemmet i Gjogv (att det uttalas ungefär Djägv kan man inte ens gissa), det kändes som att vakna upp i en turistbroschyr varje mogon. Det gick knappt att tro sina ögon.
Vi somnade till bräkandet av några av öarnas 70 000 får, ljuvligt för en ullälskare.
Färöarna ser vackert ut tom ur min kamera, men
mannens bilder blir SÅ mycket läckrare...det är bara att njuta!
Vädret var förresten inte så illa som jag trodde att det skulle vara, istället för 10 grader och regn hade vi 15 grader och uppehåll, tom sol. Att det dessutom är ljust dygnet om (denna årstid) gör ju dessutom att antalet sticktimmar kan bli många:-).
Elise har själv utvecklat tekniken k1b som närmast kan beskrivas som en vidareutveckling av fishermans rib. Fishermans rib ser ut som patentstickning, men stickas på annat sätt. K1b ser dock annorlunda ut och får en avigsida. 
Hon var super som kursledare med proffsig dokumentation och massor av uppstickade exempel. Det var kul att se plagg ur boken i verkligheten. 
Min provsocka i miniformat blev klar, tom trådarna är fästa. Nu funderar jag på vilka färger jag skall använda till en socka i min storlek...kanske en anledning till att måla lite garn....
Min första kurs var Bundnaturriklädi med Osva Olsen. En kurs som jag länge velat gå och vad passade bättre än att få höra historiken i rätt miljö. Osva hade med sig massor av sjalar i olika storlekar och med olika mönster. 
De färöiska sjalarna har en speciell form och sitter bra över axlarna/överkroppen för att man skall kunna arbeta i den. 
Tanken var att man skulle sticka en lite minisjal för att prova de olika momenten. 
Eftersom jag redan stickat 
Startade 
Det gråaste 
En patentstickad halsduk borde väl funka....
Har tagit påochav den ett par gånger, så sagt och gjort. Fram med saxen. 
Sedan var det bara att repa upp ett par varv (vilket varit betydligt lättare om jag stickat uppifrån och ner eller inte gjort några minskningar just här), sticka ett par rätstickade varv och maska av. 
Som ny...
Med lite fokuserad stickning i helgen kan sockorna nog bli klara tills jag åker till Färöarna på måndag. 
Det var miljoner meter (inte riktigt kanske) läckert lila garn att nysta upp:-). Tanken är att garnet skall bli en vacker spetsstickad sjal, men när jag letade bland mina mönster hittade jag denna söta kofta (designern är endast 12 år!). 
Än så länge har jag bara provstickat, inget beslut taget (det är det för varmt för)...så vi får se vad det kan bli. Spetssjal eller kofta?
Jag är ju egentligen inte förvånad, 
det är lika fascinerande varje gång...att se spetsmönstret blomma ut. På något sätt är det ännu roligare när man färgat garnet själv, speciellt i detta fall då garn och mönster verkligen funkar bra ihop. Drömmen är att spinna ett tunt garn och sedan sticka en spetssjal av det (öva, öva, öva). 
Det är varken roligt eller bekvämt att krypa runt på golvet och flytta nålar (även om blockningswires hjälper en hel del) men det är verkligen värt varenda minut.
Kan nog bli bra som framstycke....
Inspirerad av 
Dessa muddar är stickade på samma sätt som 
Hann med en snabb fotosession mellan skurarna (och efter haglet)
Jag är VERKLIGEN nöjd med köpet! Nu förstår jag vad riktiga spinnare pratar om när de pratar om att det skiljer att spinna på olika spinnrockar:-).
Behovet av blockning är stort!
Här hittade jag lite oemotståndliga garner jag inte sett förut. Ett trevligt tweedgarn garn spunnet på 
Dessutom hittade jag lite ull producerad på Hawaii - det är nog inte den vanligaste suveniren från Hawaii:-), skall bli spännande att spinna den. 
På andra sidan ön Oahu, i Kaneohe, besöktes Aloha Yarn. En mer traditionell amerikansk garnaffär, välsorterad och med härliga soffor för en soltrött familj:-).
Som vanligt är dock tummarna ostickade, men nu vet jag ju att jag kan sticka tummar (ingen av 
Dottern har nästan (30 minuter med bil är granne när man bor ensligt) bott granne med en 
varken hon eller resten av familjen kan förstå hur hon kunde undvika att märka det... 
Djuren var otroligt mysiga och sociala och nu vill hon ha en alpackafarm själv. 
Jag nöjde mej med en påse ull som skall spinnas på nya spinnrocken, det var nog tur att resväskan redan var full:-)
Det enda vi besökte var garnaffären, med det spännande namnet 
